Skip to content
f. 11/3 1885 i Vässentorp, Vist socken, Östergötlands län
+ 11/6 1968 i Södertälje, Stockholms län
Föräldrar: Johan August Johansson f. 4/5 1845 i Vist socken och Fredrika Charlotta Andersdotter f. 12/6 1850 i Vist socken
Bor med föräldrar och syskon vid Vässentorp i Vist socken, Östergötlands län. Fadern skrivs där som Statdräng.
Vässentorp ägdes till Bjärka Säby, men hade en arrendator.
Hösten 1899 flyttade Oskar till torpet La Långnäs, som låg under Hovetorp, samma socken. Torpet låg ca 2 km från hemmet i Vässentorp.
I La Långnäs blir han dräng hos Torparen Carl Fredrik Broman. Han är då bara 14 år.
Här stannar Oskar Herman till hösten 1900, då han flyttar till Ringsnäs, samma socken, och blir dräng hos Arrend. Carl Fredrik Lindqvist. Gården ägdes av Bjärka Säby.
Men han stannar bara ett år här, för 1901 flyttade han till gården Åndebäck, också Vist socken, som hörde till Sturefors. Gården arrenderades av Frans Oskar Carlsson.
Här blir Oskar Herman dräng, och han stannar till 1903, då han flyttar till torpet Solberga under Hovetorp, samma socken. Och här blir han dräng hos torparen Lars Peter Eriksson.
Hösten 1904 flyttade han till Älvestad i Törnevalla socken, Österg. län. Och här blir han dräng hos Arrend. Sven Karl Petersson.
Men hösten 1905 flyttas han till sidan ” På församlingen”. Där skrivs de som inte har någon fast boadress, eller fast arbete.
Där i längden står att han ” erhållit uppskof vid inskr. 1906 ”. Det gällde inskrivning till militärtjänstgöring.
Han flyttar hösten 1906 från Törnevalla socken , till Bjälebo i Kättilstad socken, samma län . Han skrivs som ” dräng ” i flyttlängden.
I Bjälebo är han dräng hos Arrend. Per Jakob Andersson. Där i Församlingsboken från 1900-08 skrivs han som ” Bjälebo dräng”.
Han flyttar hösten 1907 till Hillerstad norrgård i Ö Eneby socken, Österg. län. Där skrivs han son dräng hos Arrend. , Nämndemannen, Kyrkvärden Karl Otto Nilsson.
Denne arrend. flyttade 1909, och då brukas gården av ägaren själv, G.E. Andersson i Hillerstad Ö. Mellangård.
År 1911 flyttades Oskar Herman till Restlängden ??. Restlängd, förteckning över dem, som ej erlagt inkomstskatt samt övriga skatter.
År 1914 står det att han skrivs i ” Bok ö. Obef. ”.
Och den boken finns också, och där hittas Oskar Herman. Där står han som dräng, och att han i jan 1915 flyttar till Linköpings Domkyrkoförsamling.
I inflyttningslängden för Linköpings Domk.förs. står att han flyttar till ” Karlberg 19 ”.
Där skrivs han nu inte som dräng längre, utan nu skrivs han som Arbetare.
Här skrivs han till 1916, då han flyttar till sidan ” 2191″, som det står i längden. Men den sidan finns ej. Så vart han tog vägen går ej att se.
Men han hittas sedan i Sveriges Dödbok :
18850311-0036
Johansson, Oskar Herman
(Inga adressuppgifter)
Död 11/6 1968.
Kyrkobokförd i Hägerstens östra kbfd, Stockholms stad (Stockholms län, Södermanland).
Född 11/3 1885 i Vist (Östergötlands län, Östergötland).
Ogift man.
————–
Här är ett utdrag från Vist hembygdsförening: ”
Bjälbodrängen – en bortglömd bondkomiker
Här följer en förkortad och något bearbetad version av en artikel i
Östgöta-Correspondenten 14 december 1978.
Bjälbodrängen, hans riktiga namn var Oscar Herman Johansson, föddes i Wässentorp den
11 mars 1885. Han flyttade hemifrån till Lilla Långnäs 1899 och hade redan då gjort sig känd
sig känd som vissångare med egna lite uddiga texter som ofta drabbade personer i hans
omgivning. 1906 bar det vidare till ett nytt jobb som dräng i Bjälebo i Söderötrakten där
karriären som sjungande bondkomiker tog fart på allvar.
Som skånska Lasse
Bjälbodrängen fick snabbt rykte om sig som en kvicktänkt, rolig och sjungande underhållare.
Iförd sin knallhatt och röda halsduk gjorde han under tiotalet år stor lycka som
bondkomiker. På Skänninge marknad, Kisa marknad, Björkfors marknad,
Norrköpings-utställningen osv jämställdes han med de av eftervärlden ihågkomna
bondkomikerna Skånska Lasse och Grebo-Kalle.
– Att Bjälbodrängen i dag är glömd av nästan alla beror inte på att hans visor var sämre
eller mindre originella än de som andra och nu mera kända bondkomiker lämnat efter sig. I
många fall var hans visor tvärtom riktiga pärlor. Men tyvärr finns det bara en bråkdel kvar
av hans produktion.
Det säger Evald Medling, musiklärare och vissångare i Åtvidaberg. Evald Medling är född
just i Bjälebotrakten och fick under sin uppväxttid höra en och annan berätta om
Bjälbodrängen och ibland sjunga någon strof ur en av visorna.
Hermans karriär varade kanske 15 år under vilka han, förutom av sjungande, försörjde sig
som bl. a dräng och sjöman. Han fick tidigt problem med spriten och efter att en flicka som
han förälskat sig djupt i hastigt dog bar det snabbt utför. Från 1930-talet levde han i misär i
huvudsak i Stockholm. Han dog i slutet på 60-talet på ett vårdhem i Södertälje.
30 visor kvar
Sedan tio år tillbaka har Evald Medling letat uppgifter om Herman Johansson. Men det har
inte varit lätt. Av hundratals, kanske tusentals, visor och noveller som Bjälbodrängen sjöng
och deklamerade har Evald Medling bara fått tag på ett 30-tal. Vanligen är det någon
samtida beundrare som skrivit ner någon eller några av visorna i en anteckningsbok.
Nedan följer några prov på Bjälbodrängens viskonst:
Ur snillet
I Söderötrakten ett rykte gått
Att Bjälbodrängen ett öknamn fått
De nu en visa förtjänat har
De nobla damer som namnet gav
Hon dagsverksdrängar lura kan
Hon Bjälbodrängen ger snillenamn
Hon tror sig vara en änglavän
Hon är blott piga och jag är dräng
Ur råttvisa
I drängkammarkåken så glader i sinn’
Jag sitter och hör det finns råtter på vinn’
Dom piper, dom skriker, dom släpar å drar
Och jag är förskrämd, stackars karl
Hur ska ja’ må, ja’ skulle råttera klå
Nej de’ är så gott låta råttpärkla’ gå
De ska få en visa att läsa uppå
Tiger de ej får de två.
Ja’ vet att de’ hjälper, det haver hjälpt förr
Allenast för råtter, nej varelser störr’
Jag vet mången kärring som nu håller trut
Som kacklat förbaskat förut.
Ur Kvarntorpsfesten
Jag är så glader att brännvin finns
Jag tar det hellre än falska kvinns
Ack brännvin får man dricka av
Av falska kvinnor en för tidig grav
Nog är det bättre att hicka då
Än att ligga gömd i gravens vrå